Jag hörde dem allt att de kallade mig "rosapojken". Det är ju skam, för det är jag som är prinsen över "Cicci-rummet". 
Det hörs på mitt namn att jag har en adlig titel, "Österängens". Det syns på mitt vackra lynne att jag är av kunglig börd, även om jag bara är 7 månader. Jag vit och rund som en snöboll, ståtlig yvig vit svans och förnäma rosa öron. Mina ögon visar att jag är den rätta för att ärva kungatronen, svarta av ilska, mörkröda av irritation och ljusröda av rädsla...va...jag rädd...aldrig!!  
Jag är modig nog att springa rätt ut i mitt land, brottas med björntofflorna, hoppa högt till fåtöljen och vidare ut i oändligheten, trängas mellan golv och möbel eller mellan vägg och möbel. 
Nåja, jätten Cicci gör sina försök att få mig tam, men hon får mig aldrig! *hahahaha* Jag kommer alltid vara busig, otroligt vild och enormt tyken! Det är så underbart att tugga på möblerna, listerna, tapeterna och på sladdarna! *hehe*....

Okej , okej... Jag erkänner. Jag älskar att bli kliad under hakan, äta russin ur hennes hand och det är jättekul när hon sitter i fåtöljen och jag sätter mig på hennes fot och hon lyfter! Nej , nej...vad är det jag säger!! Att ha en matte...det måste ju vara avskyvärt, urtrist och görtråkigt..........*suck*...helt underbart!!!!