|
Kung Salomon satt i sin slottsbur och tittade
ut över sitt kungadöme, cicci-rummet.
Han hörde hur det bullrade i underjorden och förstod att hans
chillaslavar familjen Karlsson hade kommit hem. Han suckade djupt, för
han vet ju att det kommer ta sin tid innan han kan komma ut och
inspektera sina ägor.
”Om man bara inte var helt ensam här i detta stora slott” tänkte
han. ”Min högra hand och mest trogna slav Cicci säger att HON
ska komma tillbaka, men ack det har gott hela fem månader sedan hon
försvann, helt spårlöst. I ett helt år har hon bott här vid min
sida på sin egen herrgård. Visserligen fick jag bara träffa henne
fysiskt när hon fortfarande bara var ett barn, men hon var min vän.
Vi pratade mycket via grindarna. Vilka livliga diskussioner vi kunde
ha!”
Kung Salomon förlorade sig i sina minnen och suckade lite då och då.
Han väcktes ur tankarna när han hörde ännu mera buller från
nedervåningen och hur ljudet kommer närmre och närmre.
Plötsligt var Ciccislaven inne i rummet och bar på något
stort, tungt och otympligt. Kungen såg att det var herrgården som
han precis hade tänkt på. Slaven
försvann lika snabbt som hon kom, men genast var hon tillbaka igen
med en liten stuga.
”Det är HON! Hon har kommit tillbaka!” ropade kungen. ”Det måste
vara hon! Jag känner det på mig, jag känner det på den ljuva
doften som bara kan komma från en sådan underbar kvinna” tänkte
han.
Kungen visste inte vad han skulle göra. Han studsade till varje våning
i ett försök att få en bättre glimt av henne. Han ropade
”Tambowi” flera gånger, men fick aldrig några svar. Till slut
gav han upp och satte sig för att lyssna istället. Då hörde han
denna ljuva kvinnas röst:
”Jag hatar transportburen, jag hatar den! Jag är för fin för
att bli behandlad så här! Jag är en fin dam! När hon sticker in
handen för att fösa mig någon annanstans, då ska jag ge allt för
att behandla henne som hon förtjänar!” muttrade Tambowi ilsket.
Kungen blev förbryllad, han kan ju inte behandla Tambowi jättesnällt
om hon ska göra hans trogna slav illa. När han såg Ciccislaven ta
ut Tambowi från den lilla stugan såg han att det var mer ord än
handling. Han kunde pusta ut. Nu var det bara att spå vidare på
hur han ska uppvakta henne.
Kungen ropade igen ”Tambowi”, och satte sig tillrätta framför
grinden och la nonchalant tassarna mot.
Tambowi tittade uttråkat mot det håll som ljudet kom från. Hon
blev så förvånad att hon hoppade till. Hon var inte beredd på
att se en sådan snygging och i en sådan stor bur. Sedan mindes hon
det var ju hennes barndomsvän Salomon.
Hon ropade tillbaka ”Hej Salomon! Du vet att du kan kalla mig för
Tammie”.
Kungen studsade av eufori. ”Hon kommer ihåg mig! Hon är min!”
tänkte han.
Tambowi kommer ihåg att han snackade alltid om att han var av
kungligbörd och att hon en vacker dag kunde bli hans drottning. Hon
trodde aldrig på honom. Men nu var hon villig att tänka om. Hon
hade kommit till det skedet i sitt liv där hon ville stadga sig och
skaffa familj. Så vore det inte ett utmärkt parti med en kung som
både är snygg, snäll och humoristisk. Plus att få bo i ett
slott!
Tambowi pressade sin vita vackra mage mot gallret och sa: ”Ers höghet,
vad sägs om middag ikväll?” |