Salomons kastrering

Varför ska Salomon kastreras?:

Salomon och Tammie skulle bli ett par och jag ville gärna få någon kull ungar med dom. Salomon är rosé och därmed ett vitt djur och de växer lite dåligt. Salomon skulle antagligen aldrig bli större än 550gram. Han låg mest runt 520gram. Men han har väldigt fina föräldrar och fin släkt bakom sig, dessutom är han mycket speciell med sin rosé färg, med lite beige inblandning i svansroten, små fläckar på de rosa öronen, härligt mörkröda ögon och en underbar personlighet, mycket snäll, men otroligt vild och busig. Så jag skaffade Tammie som damsällskap. Tammies släkt är enbart grå så långt man vet och väldigt stora och kraftiga. Så jag hoppades på att Tammies gener skulle höja upp Salomon svagheter i deras avkomma. 
Men längs denna väg då de lärde känna varandra blev Salomon väldigt frustrerad över att inte få träffa Tammie när hon var könsmogen. Det skulle få dröja också efter som de inte skulle sättas ihop förrän Tammie var ett år. Så Salomon blev en pälsbitare, han bet av sin päls på baken och mellan framtassarna och på baktassarna. Sedan när Tammie hade blivit ett och ett halvt år satte jag ihop dom på ett försök att Salomon skulle ha någon att pussa och busa med och sluta med sina dumheter. Men tyvärr visade det sig att Tammie är alldeles för dominant för en sådan snäll kille som Salomon. Visst dom var vänner dom pussades och putsa varandra och sov ibland bredvid varandra. Men Salomon slutade inte bita på sig och började gå ner i vikt. Så när jag satte in dubbla matskålar och höhäckar så gick Salomon upp igen, för då kunde ju inte Tammie dominera på två ställen samtidigt. Tyvärr blir de aldrig mer än vänner för de är för olika i deras personlighet. På dagen vill Salomon bara sova, men då vill hon komma ut och leka. När de leker vill Tammie bli jagad men Salomon tycker inte om att bli jagad eller jaga henne. Det är många små detaljer som inte stämmer in. Så eftersom Salomon fortsatte med sin pälsbitning fick jag bestämma mig för att kastrera honom. Min förhoppning nu är att han ska bli mindre sexuellt frustrerad och på så sätt bli lugn och inte så rastlös att han biter på sin päls. Kastrerade har även lättare att gå upp i vikt och det skadar nog inte för Salomon att komma upp en bit, så han får kanske lite att säga till om mot Tammie på 650gram

2004-08-27:

Jag åkte in med Salomon till Blå Stjärnan kl. 08.00 på morgonen, eftersom detta också är ett sjukhus blir det ändå väntetid när man har en bokat tid. Jag fick komma in till Veterinären Jenny Persson, jag blev lite lättad när jag såg att det var samma veterinär som Salomon och Tammie haft innan. Jenny lyssnar på Salomons hjärta och känner på hans mage och det låter och känns bra. Sedan letar hon fram hans testiklar som var uppdragna i magen och till slut fick hon ner dom i pungen så att hon såg att båda fanns och det kändes som det skulle. Efter det fick Salomon sitta i sin transportbur och jag frågade Jenny hur operationen skulle gå till. 
Först fick han en spruta bak i nacken med lugnande, smärtstillande och näringslösning inför operationen. Sedan sövdes han ner med gas. Där snitten skulle tas fick päls rakas av och sedan opererades Salomon med att få två snitt ovanför könsorganet och testiklarna togs ut och klipptes av. Sedan sydde de på ett sätt att det blev invändigt. Det enda som syns är två knutar längst ner. Så stygnen försvinner av sig själv. Men om knutarna skulle finnas kvar efter 10 dagar kan jag klippa av dem. Nu är det viktigt att titta till såren så att det inte svullnar upp eller varar sig, det ska vara torrt och rent hela tiden, och därför blir det ingen badsand för Salomon.
Chillor behöver ingen nackkrage för de brukar inte bry sig om såren, dom är ju inga djur som slickar sig. Om de får nackkrage brukar det oftast vara till det negativa, de mår dåligt och börjar tappa vikt.
Kl. 16.00 hämtade jag Salomon och detta gick på 1024 kr.


Här har Salomon kommit hem. Sover djupt i transportburen.

Återhämtningen:

Det viktigaste är att de börjar äta igen och kissar och bajsar som vanligt. När jag kom och hämtade Salomon satt han i sin transportbur och tuggade trött på hö och pinnar. Det gjorde både mig och sköterskan mycket glada, det bådade mycket gott inför återhämtningen. 
Jag fick i honom lite vatten också när han satt i sin bur, men sedan ville han sova så mycket som möjligt, men lite då och då slank något hö strå ner. 
På burbottnen la jag bara in tidningar och överst la jag vita A4 papper just för att kunna se hur kisset såg ut och om han kissade. Jag ville inte ha burspån ifall det kunde få såren att bli infekterade. Under fredagen hade han inte pluttat något och vi som har chillor vet att det kommer mycket pluttar på en dag. Så när det fortfarande inte fanns något i buren på lördagen, blev jag orolig, tänk om han var förstoppad. Så jag ringde till Blå Stjärnans jour, och de rådfrågade med Vet. Jenny. Hon tyckte vi skulle ha lite is i magen för så länge Salomon mådde bra och åt så borde det inte vara någon fara. För så blev det, under lördags kvällen kom Salomons mage igång. Det kan ha varit att Salomon mage var helt tom efter operationen för när man sövs kan man få ut all avföring som finns i tarmarna, men nu har Salomon fyllt på igen. Just nu ser allting så bra ut som det kan göra, man får räkna med att det tar 1 vecka för att det ska ha läkt. Så nu får Salomon och Tammie tåla att inte bo tillsammans i några dagar till.


www.junfors.se/cicci