Salomons kastrering
Varför ska Salomon kastreras?:
Salomon och Tammie skulle bli ett par och jag ville gärna få
någon kull ungar med dom. Salomon är rosé och därmed ett vitt
djur och de växer lite dåligt. Salomon skulle antagligen aldrig
bli större än 550gram. Han låg mest runt 520gram. Men han har
väldigt fina föräldrar och fin släkt bakom sig, dessutom är han
mycket speciell med sin rosé färg, med lite beige inblandning i
svansroten, små fläckar på de rosa öronen, härligt mörkröda
ögon och en underbar personlighet, mycket snäll, men otroligt vild
och busig. Så jag skaffade Tammie som damsällskap. Tammies släkt
är enbart grå så långt man vet och väldigt stora och kraftiga.
Så jag hoppades på att Tammies gener skulle höja upp Salomon
svagheter i deras avkomma.
Men längs denna väg då de lärde känna varandra blev Salomon
väldigt frustrerad över att inte få träffa Tammie när hon var
könsmogen. Det skulle få dröja också efter som de inte skulle
sättas ihop förrän Tammie var ett år. Så Salomon blev en
pälsbitare, han bet av sin päls på baken och mellan framtassarna
och på baktassarna. Sedan när Tammie hade blivit ett och ett halvt
år satte jag ihop dom på ett försök att Salomon skulle ha någon
att pussa och busa med och sluta med sina dumheter. Men tyvärr
visade det sig att Tammie är alldeles för dominant för en sådan
snäll kille som Salomon. Visst dom var vänner dom pussades och
putsa varandra och sov ibland bredvid varandra. Men Salomon slutade
inte bita på sig och började gå ner i vikt. Så när jag satte in
dubbla matskålar och höhäckar så gick Salomon upp igen, för då
kunde ju inte Tammie dominera på två ställen samtidigt. Tyvärr
blir de aldrig mer än vänner för de är för olika i deras
personlighet. På dagen vill Salomon bara sova, men då vill hon
komma ut och leka. När de leker vill Tammie bli jagad men Salomon
tycker inte om att bli jagad eller jaga henne. Det är många små
detaljer som inte stämmer in. Så eftersom Salomon fortsatte med
sin pälsbitning fick jag bestämma mig för att kastrera honom. Min
förhoppning nu är att han ska bli mindre sexuellt frustrerad och
på så sätt bli lugn och inte så rastlös att han biter på sin
päls. Kastrerade har även lättare att gå upp i vikt och det
skadar nog inte för Salomon att komma upp en bit, så han får
kanske lite att säga till om mot Tammie på 650gram
|
2004-08-27:
Jag åkte in med Salomon till Blå Stjärnan kl. 08.00 på
morgonen, eftersom detta också är ett sjukhus blir det ändå
väntetid när man har en bokat tid. Jag fick komma in till
Veterinären Jenny Persson, jag blev lite lättad när jag såg att
det var samma veterinär som Salomon och Tammie haft innan. Jenny
lyssnar på Salomons hjärta och känner på hans mage och det
låter och känns bra. Sedan letar hon fram hans testiklar som var
uppdragna i magen och till slut fick hon ner dom i pungen så att
hon såg att båda fanns och det kändes som det skulle. Efter det
fick Salomon sitta i sin transportbur och jag frågade Jenny hur
operationen skulle gå till.
Först fick han en spruta bak i nacken med lugnande, smärtstillande
och näringslösning inför operationen. Sedan sövdes han ner med
gas. Där snitten skulle tas fick päls rakas av och sedan
opererades Salomon med att få två snitt ovanför könsorganet och
testiklarna togs ut och klipptes av. Sedan sydde de på ett sätt
att det blev invändigt. Det enda som syns är två knutar längst
ner. Så stygnen försvinner av sig själv. Men om knutarna skulle
finnas kvar efter 10 dagar kan jag klippa av dem. Nu är det viktigt
att titta till såren så att det inte svullnar upp eller varar sig,
det ska vara torrt och rent hela tiden, och därför blir det ingen
badsand för Salomon.
Chillor behöver ingen nackkrage för de brukar inte bry sig om
såren, dom är ju inga djur som slickar sig. Om de får nackkrage
brukar det oftast vara till det negativa, de mår dåligt och
börjar tappa vikt.
Kl. 16.00 hämtade jag Salomon och detta gick på 1024 kr.
Här har Salomon kommit hem. Sover djupt i transportburen.
|
Återhämtningen:
Det viktigaste är att de börjar äta igen och kissar och bajsar
som vanligt. När jag kom och hämtade Salomon satt han i sin
transportbur och tuggade trött på hö och pinnar. Det gjorde både
mig och sköterskan mycket glada, det bådade mycket gott inför
återhämtningen.
Jag fick i honom lite vatten också när han satt i sin bur, men
sedan ville han sova så mycket som möjligt, men lite då och då
slank något hö strå ner.
På burbottnen la jag bara in tidningar och överst la jag vita A4
papper just för att kunna se hur kisset såg ut och om han kissade.
Jag ville inte ha burspån ifall det kunde få såren att bli
infekterade. Under fredagen hade han inte pluttat något och vi som
har chillor vet att det kommer mycket pluttar på en dag. Så när
det fortfarande inte fanns något i buren på lördagen, blev jag
orolig, tänk om han var förstoppad. Så jag ringde till Blå
Stjärnans jour, och de rådfrågade med Vet. Jenny. Hon tyckte vi
skulle ha lite is i magen för så länge Salomon mådde bra och åt
så borde det inte vara någon fara. För så blev det, under
lördags kvällen kom Salomons mage igång. Det kan ha varit att
Salomon mage var helt tom efter operationen för när man sövs kan
man få ut all avföring som finns i tarmarna, men nu har Salomon
fyllt på igen. Just nu ser allting så bra ut som det kan göra,
man får räkna med att det tar 1 vecka för att det ska ha läkt.
Så nu får Salomon och Tammie tåla att inte bo tillsammans i
några dagar till.
|
|